Hjärngympa
Idag har Mocca och Aila haft hjärngympa.
Vår äldste son har knåpat ihop flera olika modeller av "hjärngympe-leksaker" , ur vilka man ska försöka plocka fram godis.
Mocca tog detta på största allvar och har testat dom avigt och rätt. Aila som är lite mer "fin i kanten", har också provat på, men med lite mer finess...
Busan däremot föredrog att jaga råttor och möss under en stor hög med ris...
Vår äldste son har knåpat ihop flera olika modeller av "hjärngympe-leksaker" , ur vilka man ska försöka plocka fram godis.
Mocca tog detta på största allvar och har testat dom avigt och rätt. Aila som är lite mer "fin i kanten", har också provat på, men med lite mer finess...
Busan däremot föredrog att jaga råttor och möss under en stor hög med ris...
Viltspårchampion?
Korpens Flisa
Korpens Zmulan
Flisa och Zmulan på viltspårträning med championat som mål!
Vår chokladpralin...... Korpens Ragnar Ruskprick
Vi hade fint besök av Ragge i somras.
Han hade vuxit ur babykostymen och började anta vuxna proportioner.
Ragge är en hund med ett otroligt trevligt temperament. Han är pigg och glad och okomplicerad, men kan också ta det lugnt och varva ner. Alla positiva egenskaper som man vill ha hos en gårdshund i lagom blandning.
På fotot tar han igen sig efter att ha busat med våra tikar - vilket kan ta på krafterna ...
Dagen då Aila kom hem med en kompis....
Det här hände en sommardag.
Vi hade tillbringat hela dagen utomhus på gården med olika aktiviteter. Hundarna hade varit lösa och strosat omkring här som dom brukar.
När kvällen kom och vi hade bänkat oss framför TV:n insåg jag att Aila inte kommit med in.
Jag gick ut på trappan och kallade på henne. Då ser jag två figurer komma springande mot huset från vår skog.
Det var Aila och i sällskap hade hon en RÄV.
Dom sprang sida vid sida tills det bara var en 50 meter kvar till mig, då stannade räven upp som om han kom på att det var nog inte mig hon kallade på... Sen vänder han och springer tillbaka in i skogen.
Och jag som trodde att rävar ÅT små gårdshundar...!!!
Gith
Vi hade tillbringat hela dagen utomhus på gården med olika aktiviteter. Hundarna hade varit lösa och strosat omkring här som dom brukar.
När kvällen kom och vi hade bänkat oss framför TV:n insåg jag att Aila inte kommit med in.
Jag gick ut på trappan och kallade på henne. Då ser jag två figurer komma springande mot huset från vår skog.
Det var Aila och i sällskap hade hon en RÄV.
Dom sprang sida vid sida tills det bara var en 50 meter kvar till mig, då stannade räven upp som om han kom på att det var nog inte mig hon kallade på... Sen vänder han och springer tillbaka in i skogen.
Och jag som trodde att rävar ÅT små gårdshundar...!!!
Gith
Gårdshund i ett nötskal.....
Detta är berättelsen om den dagen vi trodde vi hade sett Mocca för sista gången....
Klockan är 15 på lördagseftermiddagen. Aila, Busan och Mocca gräver efter sork i vår stora sälgbuske.
En halvtimme senare går vi in för att fika. Det går en liten stund innan jag upptäcker att bara Aila och Busan kommit med in. Jag går ut för att kalla in även Mocca, men hon är inte där.
Det hör till saken att just Mocca är den utav våra hundar som aldrig skulle drömma om att ge sig ifrån gården själv och hon kommer dessutom alltid på inkallning. Oftast har hon stenkoll på vad vi gör och om vi bara närmar oss ytterdörren för att gå in, så är hon också där.
Men den här dan var hon som uppslukad av jorden. Vi började leta överallt. inomhus, utomhus, i skogen. Vi kollade så att hon inte blivit inlåst någonstans, men inte... Hon var bara borta!
Framåt kvällen ringde jag polisen och anmälde henne försvunnen och ett par gånger på natten var jag uppe med förhoppningen att nu sitter hon nog på trappan och vill komma in... Men nej - ingen Mocca.
På söndagmorgonen steg vi upp och konstaterade att det varit kallt under natten, minus 4 grader. Kändes inget vidare. Jag och barnen klädde på oss och började gå skallgång i skogarna runtomkring vår gård. Vi kollade dammen, bäcken, längs vägen och vi såg alla skräckscenarier framför oss - hur hon blivit påkörd, uppäten av vildsvin, skjuten av jägare och så vidare.
När vi kom hem igen ringde jag grannar och djursjukhuset, men ingen hade sett Mocca.
Magkänslan sa mig att nu har vi sett henne för sista gången och vi kommer aldrig att få veta vad som hänt.
Då öppnar yngste sonen ytterdörren och in kommer en pigg och jätteglad Mocca springande och "viftar med hela kroppen" som om ingenting hade hänt - bara jätteglad att se oss! Hon är varm och go och inte ett hårstrå är krökt.....
I mina ögon är detta en gårdshund i ett nötskal....
Troligtvis har hon tillbringat natten i ett gryt någonstans, för hon var jordig längs hela ryggen.
Gith
Klockan är 15 på lördagseftermiddagen. Aila, Busan och Mocca gräver efter sork i vår stora sälgbuske.
En halvtimme senare går vi in för att fika. Det går en liten stund innan jag upptäcker att bara Aila och Busan kommit med in. Jag går ut för att kalla in även Mocca, men hon är inte där.
Det hör till saken att just Mocca är den utav våra hundar som aldrig skulle drömma om att ge sig ifrån gården själv och hon kommer dessutom alltid på inkallning. Oftast har hon stenkoll på vad vi gör och om vi bara närmar oss ytterdörren för att gå in, så är hon också där.
Men den här dan var hon som uppslukad av jorden. Vi började leta överallt. inomhus, utomhus, i skogen. Vi kollade så att hon inte blivit inlåst någonstans, men inte... Hon var bara borta!
Framåt kvällen ringde jag polisen och anmälde henne försvunnen och ett par gånger på natten var jag uppe med förhoppningen att nu sitter hon nog på trappan och vill komma in... Men nej - ingen Mocca.
På söndagmorgonen steg vi upp och konstaterade att det varit kallt under natten, minus 4 grader. Kändes inget vidare. Jag och barnen klädde på oss och började gå skallgång i skogarna runtomkring vår gård. Vi kollade dammen, bäcken, längs vägen och vi såg alla skräckscenarier framför oss - hur hon blivit påkörd, uppäten av vildsvin, skjuten av jägare och så vidare.
När vi kom hem igen ringde jag grannar och djursjukhuset, men ingen hade sett Mocca.
Magkänslan sa mig att nu har vi sett henne för sista gången och vi kommer aldrig att få veta vad som hänt.
Då öppnar yngste sonen ytterdörren och in kommer en pigg och jätteglad Mocca springande och "viftar med hela kroppen" som om ingenting hade hänt - bara jätteglad att se oss! Hon är varm och go och inte ett hårstrå är krökt.....
I mina ögon är detta en gårdshund i ett nötskal....
Troligtvis har hon tillbringat natten i ett gryt någonstans, för hon var jordig längs hela ryggen.
Gith
Korpens Mocca Supreme
